Herrejosses. Det har ma vara en historia man anstrangt haller for sig sjalva, men den ar sa skrattretande att den maste ut. Den speglar trots allt lite av varan resa fortillfallet:
Vi har tidigare berattat for er, vara kara lasare, om en lite speciell amerikan. Ni vet han som tog for givet att vi ville agna varan skiddag at att lara honom sta upp pa skidor. Da vi sedan inte svarat nar han ringt eller smsat och foreslagit att vi ska ga ut med honom att ata middag sa trodde vi att varan vanskap med honom var over.
Ack sa fel vi hade.
Sara hade gott ovetandes, oskyldigt, skrivit en statusuppdatering pa facebook om att vi var pavag till Auckland igen. Da detta meddelande var pa svenska sa hade vi inte en tanke pa att varan kara van skulle bara pa vetskapen att vi var i Auckland igen. Och da Auckland ar Nya Zeelands storsta stad, sa kandes det tryggt att han inte skulle hitta oss (sa vi kunde slippa undan onodiga vita logner om varfor vi inte hort av oss).
Sa igar kvall gick vi ut och at pa en pub som ar i samma byggnad som varat hostel. Dar satt vi och njot av varandras sallskap, for vi har insett trots hur kul det an ar att traffa nytt folk sa ar det rikitigt skont att vara vi tre, prata svenska och bara hanga. Da hor vi den. Den valbekanta rosten. Japp, han hade hittat oss. Aven en annan kille vi lart kanna tidigare, som faktiskt ar riktigt trevlig sa lite synd om honom trots allt som maste hanga med amerikanen. Amerikanen suckade och pekade pa Julia och Sofias har och sa "fasen vi har letat efter en morkharig och tva ljushariga!! Och sa gar ni och fargar haret!". Vi skrattade anstrangt. Sen berattade han, inte anklagande att dom hade letat efter oss i fyra timmar. Lite laskigt eftersom det var da 3 timmar sen vi klev av bussen.
Vi satt och pratade med dom i kanske 2 timmar och tankte att fasiken nu hade vi allt varit trevlig anda! Sa vi tankte dra oss undan for kvallen, och sa att vi bara skulle ga ut och gora lite arenden och att vi skulle se dom senare. Svaret blev "vi vantar har tills ni ar tillbaka". Yes. Det slutade med att vi faktiskt var lite otrevliga och sa att vi skulle ga upp pa rummet och lasa.
Nu loggar vi in pa internet.. Och gissa vad som vantar i inkorgen. Svaret. Svaret varfor han sa desperat har jagat oss over hela landet. Vad ar inte det om akta karlek som ligger runt hornet. En karleksforklaring dar han, till denna vackra tjej, trots att mailet kunde forstora en fin vanskap var tvungen att beratta hur han kande och fragade om en date.
Behover vi ens namna att det ar sotnosen Lilja det handlar om?!? Nu ber jag till gudarna att inte denna amerikan vet varan blogg och vet hur Google Translate fungerar.
Annars sa har vi varit pa stan och fixat visum till Australien idag,svarshoppat lite och traffat Simon Mantyla fran Lulea helt random ute pa gatan! Skit kul att traffa en riktig lulebo igen, han har kommit ratt langt den killen som jobbar pa det jatte stora gymmet har i Auckland dar dom gor alla Millersprogram. Alltsa alla typ bodypump-program som vi har pa gymmet i Sverige. Vi fixade aven kostymer till ikvall, det kommer bli alla tiders!
Och sist men inte minst GRATTIS pa fodelsedagen Julias Pappa! Snart kommer du aven fa en present nar du vaknat. Fast det ar val ratt haftigt att namnas i varan blogg i samma inlagg som en trevlig amerikanare!! PUSS!
Era trogna,
The Swedish Team.
Ps. Pa mandag aker uppat landet igen. ds.
